I en skruttig röd skåpbil på Centralasiens dammiga vägar delades evangeliet ut – både med ord och i bokform. Bakom varje säte låg nytryckta bibeldelar på folks hjärtespråk, översatta av Institutet för Bibelöversättning. Trettio år senare syns frukten i form av växande församlingar – och arbetet fortsätter.
Skåpbilen var risig och skumpade fram på de centralasiatiska vägarna. Pastor Sergei körde och jag satt där bak med några av hans medarbetare. En efter en togs liftare upp längs vägen och utan omsvep satte Sergei igång att tala om Jesus och tron. ”Hur är det – har du fått förlåtelse för dina synder?” ”Jaså inte, vad kommer då hända på domens dag?”
En frälsningsbön kom ofrånkomligt efter en stund och direkt efter sträckte man sig ner bakom ett av sätena och tog fram ett nytryckt evangelium på uzbekiska, kazakiska eller kirgiziska beroende på vilket hjärtespråk gästen från vägkanten hade. När liftaren kom fram till byn där han skulle hoppa av höll Sergei ett litet tal. Det löd ungefär så här; ”Nu är du kristen. En kristen läser Bibeln. Börja med 5 kapitel varje dag. Det är barn-kristendom. Sedan kan du öka på. Så ber du till Jesus och berättar för andra. Gud välsigne dig.” Efter en stund togs nästa liftare upp och allt upprepade sig.
Böckerna som låg bakom sätet där i den röda gamla skåpbilen var nya översättningar från Institutet för Bibelöversättning. Och till vilken välsignelse de fick vara! Dessa vackra gröna böcker med guldtryck på pärmen och åratal av noggrant uthålligt arbete mellan pärmarna.
Till byar, städer och samhällen nådde de och hamnade i händerna på nyfikna, ny-troende, otroende, rika och fattiga. Tusentals döptes och församlingar växte fram bland uzbeker, kazaker, tadjiker, karakalpaker, turkmener och kirgiser. I by efter by, i stad efter stad.
Idag, 30 år senare är det svårt att överskatta hur viktigt det var att dessa evangeliedelar, Nya Testamenten och i ett fall hela Bibeln, hade blivit översatta i tid för den öppenhet både andligt och politiskt som då var fallet.
Idag ser den politiska kartan annorlunda ut och öppenhet är det snålt med. Men behovet av Bibeln har inte minskat. Inte heller vikten att kunna läsa den på sitt eget språk. Därför fortsätter IFB med arbetet också i Centralasien på de språk som fortfarande inte har hela Bibeln. Vi ger oss inte med mindre!
Tack för att du är med.
Mattias Hallkvist
Direktor, Institutet för Bibelöversättning
