Efter mer än 30 års arbete är det dags. Varje ord är
översatt, kontrollerat och finjusterat. IFBs mångårriga medarbetare Kaisa Franzén sitter nu med layout och sidbrydning. Bibeln på mari är färdig – och snart rullar tryckpressarna i gång. För översättaren Larisa har det varit en resa av både kamp, glädje och trofasthet. I en mejlintervju delar hon sina tankar inför detta historiska steg.

Det började redan 2007, när Nya testamentet först publicerades på mari. Då var det en historisk händelse – för första gången kunde marier läsa Jesu liv och undervisning på sitt eget språk. Men arbetet med hela Bibeln låg fortfarande framför dem.

Nu, nästan två decennier senare, är det klart.
Från Första Mosebok till Uppenbarelseboken har varje vers översatts med omsorg. Det är troget grundtexten, men också språkligt levande. Begripligt, tillgängligt, och präglat av den rytm och känsla som originalförfattarna troligen själva hade.

Varje steg har burits av bön, noggrannhet och uthållighet – och en stark längtan efter att ge marierna tillgång till Guds ord på sitt hjärtas språk.

Ett folk som söker – men inte ser Marierna är ett urfolk i Ryssland, främst bosatta i delrepublikerna
Mari El, Tatarstan och Basjkortostan. De tillhör den finsk-ugriska språkgruppen och räknas som ett av de större minoritetsfolken i Ryssland.
– Marierna är ett folk som tror på Gud – men de känner inte den levande Guden, skriver Larisa, huvudöversättare för projektet. Tron ser ofta ut som i Gamla testamentets tid: man offrar på heliga platser, till exempel i skogar, vid källor eller berg. Det finns hundratals gudar man försöker blidka – och rädslan för andarna är verklig.
Larisa berättar att när kristna vittnar om Jesus, möts de ofta av orden: ”Det där är ryssarnas gud.
Vi har våra egna.” Men just därför behövs Bibeln på
mari – så att Guds ord kan tala direkt till människors hjärtan, på deras eget språk.
– Det är bara Guds ord som kan öppna ögonen för sanningen. Och det måste få göra det på hjärtats språk. 

Noggrannhet in i det sista
Slutarbetet med Bibeln på mari har pågått under lång tid. Särskilt intensivt har samarbetet varit med den rysk-ortodoxa bibelkommissionen, som granskat texten noggrant och gett synpunkter på vissa termer. – De jämförde allt med den synodala översättningen, och ibland höll vi inte med. Men vi har varit mycket noga med att följa grundtexten och säkerställa att inga misstag smugit sig in, skriver Larisa.
Att arbetet nu är färdigt känns som ett mirakel
– och samtidigt början på något nytt.

Förbönen som burit allt
Under hela projektet har församlingar i både Sverige och Finland varit med – både genom ekonomiskt stöd och genom förbön. För Larisa har just förbönen varit avgörande.
– Det pågår en andlig kamp om människors själar. Bibeln är ljus som lyser i mörkret. Särskilt bland marierna, där hedendom och andlig rädsla är djupt rotade, har vi märkt hur viktig bönen är. Jag vill tacka varje förbönskrigare i Sverige och Finland. Jag vet att det är tack vare era böner som vi har kunnat stå fasta och fortsätta.

Be för nästa steg
När Bibeln nu går till tryck, är det inte slutet – utan ett nytt skede. Nu börjar arbetet med att sprida den, att låta den slå rot och bära frukt.
– Be att marierna ska läsa Bibeln med törst, som när man får mat efter hunger. Att de ska förstå att de inte längre behöver frukta eller offra – för det fullkomliga offret är redan givet i Jesus Kristus. Jag längtar efter att se mitt folk dansa och sjunga inför Gud i tacksamhet.
Larisa avslutar sitt mejlsvar med hopp – och
en förvissning om att Gud har en plan.
– Om vi marier finns kvar i dag, betyder det att Gud
inte är färdig med oss än. Han vill mer än vi förstår.
Och för honom är ingenting omöjligt.