Mars 2009

BARNBIBLAR SPRIDER HOPP
bland fångar och deras barn

De som besökte barnen hade med sig hälsningar från deras pappor och mammor som sitter i fängelse. Varje barn fick en julklapp innehållande en leksak, en Barnbibel och julkort som skrivits av deras förälder.

Barnen bor oftast hos sina mor- eller farföräldrar, eller andra släktingar som har tagit sig an barnen medan föräldrarna avtjänar sina straff. Men en del av barnen finns på statliga institutioner som till exempel olika barnhem, internatskolor eller specialskolor.

”Ängelns Julgran” är en fest för barnen

Först ringer man och kommer överens om när man kan komma och hälsa på barnet. Barnet får tala in en videohälsning till sin förälder. När man frågar barnet vad han eller hon vill säga till sin mamma eller pappa lyder svaret ofta: – Jag älskar dig. Kom tillbaka snart.

För barnen är ”Ängelns Julgran” en fest. De blir förändrade och försöker bli större och finare på fotot som ska skickas till deras älskade mamma eller pappa. Man vill ju inte avstå från en julklapp och lite högtid. Men deras anhöriga eller förmyndare hyser ofta agg mot den dömde föräldern.

Vid ett besök ropade modern till sin trettonårige son: - Tar du emot julklapp!? – då får du sticka till din far, jag vill aldrig se honom igen!
– Men om han blir förvandlad? – frågar Jan som leder projektet. – Om han blir en annan människa?
– Hur kan han bli en annan människa? Han sitter ju för andra gången.
– Gud kan göra det. Vi känner till många sådana fall.

Barnbibeln är barnens favorit

De ber alltid och välsignar familjer de besöker. Bland dockor, bilar, nallar och kaniner finns även Barnbibeln som är barnens favorit. Den är det första de tar i händerna. De större barnen börjar läsa i den och de mindre bläddrar och tittar på illustrationerna. Till denna jul tryckte IFB 6.000 exemplar med stöd av våra gåvogivare i Sverige. Till nästa jul behövs 11.000 exemplar. Det är så många barn som kommer att få julklappar genom "Ängelns julgran".

36 fängelser

”Ängelns Julgran” fick besöka 36 fängelser. För de dömda föräldrarna var det en dag fylld av lycka. De fick höra om sina barn, hur det gick till när man besökte dem och gav dem julklappar, hur de bor, och det viktigaste – de vill se fotot på det lilla kära ansiktet…

Vid ett tillfälle överlämnade man jul­klappen från en mamma i fängelse till hennes tvååriga Valeria. Nästa dag när de besökte fängelset träffade de mamman. De kände igen henne från fotot som Valerias mormor hade visat dem. När de berättade om sitt besök hos hennes lilla Valeria kunde hon inte hålla tillbaka tårarna.

Kvinnorna i fängelset tittade med en viss oro på filmsnuttarna med deras barn. De ville själva bli fotograferade och fotona ges till barnen.

Det finns en andlig hunger

Det är tydligt att det finns en andlig hunger bland fångarna. De suger åt sig varje ord om Gud. Genom det här projektet fick fångarna höra om tröst, kärlek och hopp.

En kvinna berättar: – Nu när jag sitter i fängelse har jag börjat tro på Gud. Jag är tacksam till Gud att jag har åkt dit. Skulle jag vara ute vet jag inte var jag skulle vara idag. Antingen skulle jag bli alkoholist eller så skulle man ha dödat mig. Tidigare tänkte jag inte på Gud eller ett normalt liv. Jag var bara dum, helt enkelt. Men nu när jag sitter i fängelse har jag börjat fundera över meningen med livet, på mitt barn och att jag har ansvar som mamma. Snälla, säg till min son att jag tänker på honom. Han vet inte att jag sitter i fängelse, man har sagt till honom att jag jobbar för att kunna köpa en bil till honom.

En annan mamma skriver till missionen: – Tack så mycket för vad ni gör. Ni hjälper oss att återförenas med våra barn så att vi kan delta i deras julfirande. I början var jag väldigt orolig, jag trodde inte på det hela men ni kom och visade mig fotografier. Min mor har skrivit till mig och jag såg mitt barn med klapparna och då kände jag mig lugnare. Det känns bra att det finns människor på den här jorden som vill hjälpa. Jag har en dotter på 5 år. Hon bor med sin mormor i staden Pusjkin. Hon fick en fin present, alla blev förvånade. Dottern blev jätteglad, hon fick en riktig fest. Jag tycker att detta projekt ska fortsätta. För många kvinnor, särskilt de som har barn i olika barnhem betyder det mycket. De är så oroliga och det händer att de inte får någon bra kontakt med personalen på barn­hemmet och kontakten med barnet avbryts. Men även ett litet barn älskar sin mamma och väntar på henne. Och här hjälper ni. Ibland har jag möjlighet att ringa och prata med mitt barn, men många har inte den möjligheten. Det ni gjorde var att påminna att barnen inte är glömda och övergivna, utan att någon älskar dem och tänker på dem.

En manlig fånge hälsar till sina barn i en videohälsning: – Hej mina barn, hej Natasja, hej Sergej! Jag vet att jag är en hemsk människa, jag har gjort mycket elände, jag har orsakat många människor lidande. Men nu har jag förstått det. Jag är säker på att den här gången är den sista jag sitter. Det vet jag säkert. Jag har börjat tro, jag har döpt mig och går på möten. Jag vill inte att ni skall bli som jag har varit. Jag ber er förlåta mig. Förlåt mig för allt jag inte har gett er och för att jag inte har varit med er när ni behövde mig. Men jag kommer till er och stannar hos er. Snart.

Genom det här projektet har många fångars liv blivit förvandlade. Och som fadern här säger vill han inte att hans barn går i hans fotspår. Barnbibeln spelar en stor roll här. Det är för många av dessa barn första gången i livet de läser Bibeln.

Tack alla ni som bidragit till detta projekt och bett för det! Med din gåva till månadens projekt kan du stödja översättning av Barnbibeln till andra språk.

Till IFBs 35-årsjubileum 2008 lanserade vi ett nytt projekt: Barnbibeln på 10 nya språk: arabiska, hebreiska, kabardinska, kinesiska, komi-syrjänska, persiska, somaliska, swahili, svenska och turkiska. Av dessa är kabardinska redan tryckt och kinesiska är redan i tryckeriet. Genom din gåva till månadens projekt kan du stödja vårt jubileumsprojekt.

Gåvoplusgiro 90 03 03-9

till toppen